Idag steg vi upp tidigt för att bli upplockade av Claudia och Johannes. Vi bestämde igår på matchen att vi skulle gå upp för berget Diedamskopf tillsammans. Patricia och David följde också med. Vädret var helt underbart, soligt och vindstilla. Jag hade förväntat med en stillsam tur men jag hade fel. Det är det värsta jag gjort, fysiskt. Jag och Daniel hade klätt oss helt fel. Jag hade en T-shirt och en dunjacka på det så jag hade ingen chans att ta av mig den. Jag svettades som en tok och benen var helt döda efter den långa långa vägen upp. Berget är 2090 meter över havet. Alltså om vi hade tagit en stege upp hade det varit 2090 meter men så funkar det såklart inte. Istället fick vi gå slingriga vägar hela vägen upp och Daniel sa just att han tippade på att vi gått två mil idag. Tänk er två mil i ständig uppförssbacke. Kan lova er att det kommer kännas i arslet imorgon.

När vi väl såg restaurangen på toppen var vi tjejer nära till gråt. Det var så underbart att äntligen vara framme. Två timmar tog det att ta sig till toppen av Diedamskopf. Väl på restaurangen åt vi en underbar middag och njöt av solen. Känslan av att klara av den långa vandringen var fantastisk eftersom vi tjejer hade ett rejält flås redan efter fem minuter.

Efter maten började det roliga! Vi åkte nämligen kälke ner den vägen vi tidigare gått uppför. Det var fan bland det roligaste jag vart med om! Det gick fort, det var vackert och ibland lite läskigt när man åkte nära vägkanten och såg ner i intet. Hela grejen var så sjukt maffig! Här får lite lite bilder från vår sjukt bra dag i Diedamsopf!



Vår första paus


David, Patrcia, Claudia och Johannes


Daniel efter halva vägen


Systrarna Gminer. Claudia och Patricia. På en utav våra kanske 100 pauser.


Jag och Claudia på precis samma ställe.


Jag och Claudia


Patricia spanar in utsikten


Och så jag


Väl uppe på toppen. Claudia, Patricia och David.


Jag och Daniboy på toppen.


Ett glatt gäng!


Här med!