Fyfan va svårt det var att säga hej då till mina fina tjejer Patricia och Magdalena.
Tårar i ögonen och ont i magen, jag kommer att sakna dem så otroligt!

---

Love you girls. Maybe we see eachother next season. If not, i'll come visit you. That's a promise.

Sista kvällen i Österrike. Imorgon vid den här tiden är vi i Sverige. Helt sjukt ju.
Vi är helt klara. Jag har lite saker kvar i badrummet som ska packas ner bara, men gör jag imorgon.
Presidenten kommer hit snart, förhoppningsvis, och ska fixa det sista med Daniel.
Magdalena och Patricia är nog på väg hit nu för att säga hej då.
Ha det så bra, så ses och hörs vi snart igen, och då i Sverige!

---

<3

Här är en allmänt flummig video när jag visar er runt i vår lägenhet. Enjoy!

Spana in mina nya kosskor. De går endast att köpa i Voralberg, där vi bor.
Helt underbara. Självklart kommer de från mina underbara vänner Magdalena och Paticia.


Love them

---

Idag började jag dagen med att gå hem till Magdalena som bjöd på den värsta brunchen jag någonsin skådat. På bordet fanns allt, och allt var så otroligt gott! Vid två tiden var jag hemma igen, somnade på soffan rätt så kvick. Troligtvis p.g.a. att jag är lite småkrasslig. Morgondagen bjuder inte på nått speciellt. Allt är stängt. Kanske kommer tjejerna över och plockar på sig saker vi inte får med oss till Sverige. Som typ vår tavla och julgran. Vi får se. Nej nu får det bli duschen, sen sängen. Snart ses vi hörrni!

Ett stort grattis Peter på födelsedagen! Hoppas att du haft en riktigt  bra födelsedag!

Och vi får inte glömma min bästa vän Frida som idag fyller hela 20 år gammalt. Så synd att jag inte kan vara hemma och fira av dig! Men det tar vi igen på tisdag! GRATTIS GUMMAN!

Helt slut efter vår hektiska packning. Idag klockan ett var vi klara. Visst är vi duktiga som packat ner hela vårt hem på 8 timmar? Helt otroligt om ni frågar mig. Daniel var och lämnade våra flera hundra kilos väskor på Schenker och fixat med vårt internet idag. Han är duktig min man. Själv låg jag sovandes i soffan, död. 

Nu är vi i princip helt klara. Det är bara internetincheckningen och nerpackningen av vårat incheckningsbagage kvar. Detta firades självklart med en fin middag ute i Dornbirn på restaurangen Gasthaus 21.

Nu är det bara att ta vara på våra tre sista dagar vi har här i Österrike. Kanske kan det bli en tripp till Liechtensteins huvudstad Vaduz, eller till den vackra staden Innsbruck.

Så då vet ni det. Ciao så länge.

Presskonferens med Danne i lördags efter matchen.
För den som undrar är det tränare Tommy som står bredvid Daniel.

Allt som ska till Sverige förutom våra 25 kilo som vi ska ha med oss på flyget, ska packas och skickas till sverige imorgon kl 15.00. Känner en aning stress nu . . .

 
Kläder i mängder, hockeyutrustning, heminredning. Allt ska ut på mindre än ett dygn. Klockan är nu 00.30 och vi har gett upp för dagen. Blir till att gå upp i tid om vi ska hinna med det sista.

På tisdag är det dags att återvända hem till Sverige.
Jag gör det med blandade känslor.
Jag och Daniel har haft det så fruktansvärt bra här i Österrike.
Vi har kommit in en rutin, vardag som fungerade.
Nu lämnar vi vårt nya liv och åker tillbaka till familj och vänner.
Det är inte förän de senaste dagarna jag fått hemlängtan.
Troligvis har den smygit sig på eftersom man nu vet att vi ska bege oss hem.
Det ska bli så otroligt att äntligen få träffa alla Sverige.
Dock kommer det att bli svårt att lämna mina nya vänner här i ÖSterrike.
Vem vet, kanske återvänder vi tillbaka hit någon dag.
Tills dess får jag säga - Hej då Österrike och mina underbara vänner. Jag kommer att sakna er!

Sitter och tränger mig med ölflaskor och tomma chipspåsar, men det gör mig ingenting. Det är skönt att det är lite liv i stugan för en gångs skull. Killarna är i Diedamskopf och åker skidor. Tanken var till en början att de skulle åka till St Anton och åka men det vart tydligen för tidigt för dem att gå upp klockan 5. Jag försår dem.

Min klocka var ställd på 10.00 imorse. Det var inte den tiden jag gick upp. Klockan stängdes av lika fort som den börja ringa. Själv steg jag upp 12.30 och det var verkligen välbehövligt. 13.06 satt jag på bussen på väg till Bregenz och bokade tid tills imorgon på nagelsalongen. Som jag ser fram emot det. Kommer äntligen att få känna mig som en kvinna igen, haha.

Igår var Daniel på bortamatch hela dagen i Zell am see. Daniel stod inte i mål denna match, så det var ytterst tråkigt att att han fick åka med då hans vänner är kvar hemma. De förlorade med 3-2. Igår var det den sista matchen på säsongen, men en fågel viskade i mitt öra att säsongen fortsätter en vecka till med träningsmatcher. Dock är detta inte helt bestämt än. Min tid igårkväll spenerade jag med killarna på Skybar i Dornbirn framför Milan-Tottenham. En trevlig kväll kan jag lova!

Nu ska jag nog dra mig till mataffären SPAR och köpa mig nått att äta. För inte kan man väl stå sig på tre morötter och en brownie en hel dag?

Hoppas att allt är bra med er!

Jahapp, händer idag då? Inte myckt för min del i alla fall. Daniel åkte för ett tag sen till Zell am see för att spela sin sista match. Så han ser vi inte av förän inatt. Stackarn, kan inte vara kul att åka när han vet att killarna är här. Killana har inte så mkt för sig heller. Tror de sitter och spelar Yatzy i köket.

Kanske skulle man ta och åka till Bregenz och fixa naglarna. Om det finns tid vill säga. Fick ju ett presentkort utav Daniel i julklapp på någon salong där och jag har ju längtat sen i julas att få göra mina naglar. Har ju inte kunnat göra det tidigare pga jobbet.

Kanske dags att kliva upp ur sängen då. . .

Kasnke hörs vi sen!

Alldeles för mycket kallabalik här hemma för att få sitta framför bloggen i lugn och ro.
Därför får ni nog vänta på att grapparna har åkt eller tills jag får en ledig stund framför datan.
Ha det så länge!

Nu är det slut på

*Tidiga mornar
*40plusare med örhängen och hajhalsaband
*Sömnlösa nätter
*Ryggont
*Bananyoghurt och två bananer till lunch
*En stirrande flicka på bussen
*Damer alldeles för uppsminkade på produktionsavdelningen
*Pinsamma situationer
*18 minuters lunch

Trots mina mindre bra upplevelser på Hoeckle ska jag inte klaga för mycket. Det finns faktiskt de personer som gjort mina dagar därborta lite enklare. De personer som gör sitt yttersta för att jag ska få mig att känna mig som en av dem. Vissa av dem pratar lite engelska, vissa kan inte ens prata engelska, vissa pratar inte alls men de är de där små sakerna som betyder nått. Ett leende eller ett hej. Idag fick jag också höra att de har varit jättenöjda med mig. De sa att jag är den enda som inte klagat nått under min tid på Hoeckle. Det är sant, inte ett ord har jag sagt. Både chefen och den ena arbetsledaren berättade att jag jobbat jättebra. Det kom också fram bakvägen till mig att om jag inte hade åkt hem till Sverige hade de gärna velat ha mig kvardär. Chefen frågade också om jag vill komma tillbaka till nästa säsong. Så det var ju kul.

Idag är det torsdag. Imorgon är det fredag.
Och det innebär att det är min sista dag på Hoeckle!

Annars då. Jo jag förhörde precis Daniel på alla världens länder. 63 st kunde han utantill. Duktigt duktigt.

Nu blir det lite förberedning iför morgondagen. Ska ju bjuda mina kära arbetskamrater på kaka.
Sen sängen!

Nattinatt på er!

Nyss hemkommen från Messepark. Jag och Danne tittade lite efter reseväskor. Kan va bra eftersom vi nog kommer att flytta runt en hel del. Tyvärr hittade vi bara en väskaffär så inget köp idag.

Sjävklart var det givet med mat på SPAR´s egna restaurang då det är halva priset efter kl 17. (Jag kommer ihåg när jag, Frida och Alex var och åt där och Alex spottade ut all mat på bordet. Detta skrev jag bara för att Alex ska ska få nått att skatta åt, hon vet precis hur fräsch hon var).  Sen stopp på sportbar för lite tippning för Dannes del.

Nu är vi hemma, och jag hoppas att vi kan slå på en film snart.
Men först, dusch.

Klyftpotatisen i ugnen, det redan marinerade köttet på spisen.
Jag framför ett skitschysst program. En Radler süss i min hand.
Ni får nog inte höra nått mer av mig ikväll.

Idag steg vi upp tidigt för att bli upplockade av Claudia och Johannes. Vi bestämde igår på matchen att vi skulle gå upp för berget Diedamskopf tillsammans. Patricia och David följde också med. Vädret var helt underbart, soligt och vindstilla. Jag hade förväntat med en stillsam tur men jag hade fel. Det är det värsta jag gjort, fysiskt. Jag och Daniel hade klätt oss helt fel. Jag hade en T-shirt och en dunjacka på det så jag hade ingen chans att ta av mig den. Jag svettades som en tok och benen var helt döda efter den långa långa vägen upp. Berget är 2090 meter över havet. Alltså om vi hade tagit en stege upp hade det varit 2090 meter men så funkar det såklart inte. Istället fick vi gå slingriga vägar hela vägen upp och Daniel sa just att han tippade på att vi gått två mil idag. Tänk er två mil i ständig uppförssbacke. Kan lova er att det kommer kännas i arslet imorgon.

När vi väl såg restaurangen på toppen var vi tjejer nära till gråt. Det var så underbart att äntligen vara framme. Två timmar tog det att ta sig till toppen av Diedamskopf. Väl på restaurangen åt vi en underbar middag och njöt av solen. Känslan av att klara av den långa vandringen var fantastisk eftersom vi tjejer hade ett rejält flås redan efter fem minuter.

Efter maten började det roliga! Vi åkte nämligen kälke ner den vägen vi tidigare gått uppför. Det var fan bland det roligaste jag vart med om! Det gick fort, det var vackert och ibland lite läskigt när man åkte nära vägkanten och såg ner i intet. Hela grejen var så sjukt maffig! Här får lite lite bilder från vår sjukt bra dag i Diedamsopf!



Vår första paus


David, Patrcia, Claudia och Johannes


Daniel efter halva vägen


Systrarna Gminer. Claudia och Patricia. På en utav våra kanske 100 pauser.


Jag och Claudia på precis samma ställe.


Jag och Claudia


Patricia spanar in utsikten


Och så jag


Väl uppe på toppen. Claudia, Patricia och David.


Jag och Daniboy på toppen.


Ett glatt gäng!


Här med!

Här sitter jag med en morot i handen och är redan fixad och klar inför matchen ikväll.
Har nog aldrig vart klar såhär tidig förut.

Ikväll är det som sagt en fruktansvärt viktig match! Det ska bli så grymt kul och spännande att se.
De har stora chanser att vinna. De har ju vunnit över Graz flera gånger förut.

Nu får vi hålla tummarna!

Idag var det allt annat än en vanlig dag på jobbet. Två skolklasser var på besök idag, och stod och kikade över min axel för att se vad jag jobbade med. Det kändes som att jag var tillbaka på högstadiet, när man skulle ha redovisning inför klassen. Händerna skakade, jag kom på mig själv att prata med mig själv och jag snubblade och höll på. Jag vart så nervös, men förstår inte varför. Tur att man är i Österrike och att de inte fattade vad jag sa när jag svor för mig själv över hur dåligt det gick haha.

Sen var det en snilleblixt till kontrollant som kommit på den brillianta iden att vi på produktionen ska omkontrollera de redan leveransklara motordelarna. Självklart åkte jag på det, och nu har jag ingen rygg kvar.

Trots allt slit idag på jobbet är jag fruktansvärt glad. Det är fredag. Det är helg. Nu är det bara en vecka kvar tills jag får lämna Hoeckle. Imorgon blir det shopping, nödvänddigheter som jag ska köpa med mig till Sverige. På kvällen är det självklart match. Det är en fruktansvärt viktig match och det ska bli riktigt spännade att se den. Hemma mot Graz för er som missat det.

Nu väntar jag på att Daniel ska komma hem. Ikväll ska vi streama lite svensk teve. Jag avr och köpte snacks förut. Till Daniel köpte jag Pringels och Milkachoklad. Pop cornen var slut i hela stan (det enda jag tillåter mig att äta pga av mitt sockerförbud) så jag fick nöja mig med vidruvor och morötter. Gott . . . ?

Jaja nu ska jag sluta.
Hoppas att ni alla får en tevlig fredagskväll så hörs vi imorgon.
Ciao!

Danne, alltid lika snygg

Vad synd med förlust mot Lustenau.
Hoppas det går bättre på lördag, hemma mot Graz.

Nu ska jag in i duschen och sedan vidare till sängen. Det har blivit allt för sena kvällar denna vecka.
Danne och Pelle kommer hit hem snart och ska kolla på NHL.
De är tydligen lediga imorgon, skönt!

Sov så gott!