Tåg från Kristinehamn till Stockholm C. Jag trodde jag skulle på vagn 15.  Jag frågade konduktören om vart vagn femton var. Vagn 15 existerar inte. Jag skulle sitta i vagn 14. Jag gick till nästa vagn. Bad en kärring flytta på sig för att hon satt på min plats. Hon satt inte på min plats. Det var vagn 13. Jag gick till vagn 14. En man satt på min plats. Hans plats var den brevid. Där satt en annan man. Den mannen ville att jag skulle ta hans plats. Vi började krångla tills jag satte min fot i backen och sa bestämt att jag ville ha MIN plats. Dålig stämning. Efter att jag sansat mig och börjar finna lite ro i mitt säte börjar en ungjävel slå med armstödet. Upp och ner. Upp och ner. Det dånade. När han inte fick någon uppmärksamhet varken från sin mamma eller bror ställde han sig framför mig. Från ingenstans sparkar han mig på foten. Springer iväg, kommer tillbaka och gör om det några gånger. Han var liten. Jag orkade inte bry mig. TILLS, ungfan sparkade det hårdaste han kunde på mig, två gånger precis efter varandra. Då drog jag ut hörlöurarna från öronen och sa till ungen- Inte skaväl du sparka på mig inte! Ungen skrattade. Mamman skrattade mer! När jag trodde det värsta var över, kastade ungfan snorpapper på mig på vägen ut ur tåget. Han ska va glad att jag inte sparkade honom, för det var jag väldigt nära på att göra...