Den bjuder jag på . . .


Ni vill inte ens veta vad jag varit med om idag på jobbet. Det värsta utav alla mardrömmar. Tänk er att jag är helt uppe  i varv, lärt mig en massa nya saker(trots att jag inte riktigt hänger med i svängarna) och gör allt för att göra mitt bästa för att serva mina kunder och göra mina arbetskamrater stolta. Efter två timmar på jobbet slår jag till och tar en hel bricka med minst 8 glas och flaskor på, ska servera två kunder en varsin dricka, varpå ett glas åker omkull. Kunden ser detta före mig och av snällhet försöker han att stoppa glaset varpå en dominoeffekt startade och alla glas hamnade på golvet, i 1000 bitar. Vid den här tiden var restaurangen fullsatt och alla vände sina ögon mot mig. Jag skämdes, men kuderna var väldigt godhjärtade och de såg det bara som en kul grej. Det vart helt enkelt ingen stor grej utav det hela. "Första dagen på jobbet liksom".

Men sen, ytterligare någon timme senare, då inträffade en sak som absolut inte fick inträffa! Jag gör samma misstag igen, men denna gång med endast vå glas på brickan. De faller, rakt på min kund, i skrevet. Jag dog! Hon vart arg, vilket jag verkligen förstår, hade det vart jag som blivit utsatt av det hade jag blivit så förbannad att jag inte visste vad jag skulle göra. Jag springer efter servetter, mopp och allt därtill. Beklagar mig så mycket varpå en kollega säger till mig, sätt dig och ta det lugnt ett tag, chefen sa det till mig också, Jag tog de servetter jag torkat med, grämer ut mig i baren(högt) att nu kommer jag fan börja gråta på riktigt, och det var precis vad jag gjorde, av ilska. Fatta, man vill göra sitt bästa, felfritt men det gick bara inte! Som tur är är alla mina kollegor grymt underbara och var riktigt snälla mot mig, och vi ska inte ens prata om chefen. Fick en pizza av han och en liter pepsi. Efter ett tag var jag fit for fight igen och gjorde ett grymt jobb. Visst, jag hade en dålig dag, och då menar jag en riktigt gräslig dag, men nu när jag nått botten och är det bara att stega uppåt igen.  Om en vecka skrattar jag åt det här, men när jag tänker på det nu, idag, vänder det sig i magen min. På måndag, då jävlar!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0