. . . Japp det är precis så min dag på jobbet sett ut. Halvägs in på mitt pass hör jag en tjej gorma efter mig - HEEY, kan jag få lite servetter, jag har sp**tt. Jag tror självklart bruden spillt och springer dit för att hjälpa till att torka. Böjer mig ner och ska börja torka varav hon "slår" bort min hand, och jag inser då vad som ligger där, fem centimeter under min hand, spya. Mys.

Kvällen fortsätter, trots att den unkna lukten av spya hänger  kvar i luften på min station. Vid tio i nio tar jag över Johannas bord för att hon skulle gå hem. Gick ut med efterrätt, kaffe och notan till ett av mina "nya" bord och där satt en man. Inget mer med det. Återgick till min station, sneglade lite på mannen då och då för att se om han vill betala. När jag grejar i baren ser jag att mannen är på väg ut för ytterdörren. Springer då till hans bord för att se om han lämnat pengar, notan var ändå på 700 kronor, då brukar man vanligtvis vinka hejdå eller ge mig pengarna eftersom det ändå är en ganska stor summa. Inga pengar på bordet! Jag kubbar efter. Han hinner hela vägen till trappan till Vasagatan innan jag får stopp på honom. Jag säger till han vänligt att han inte betalat och att han måste följa med mig tillbaka. Vågade inte vara för hård, hade inte haft hans bord under kvällen så visste inte alls vilken sorts person han var. Mannen säger att han betalat och att han lagt pengarna i en skål?! Jag bad han följa med och visa mig"skålen" vad det nu är för någon skål . . . Han följer med tillbaka men när jag öppnar dörren till restaurangen vänder han sig om och går. Haha. Jag fattar ju att det inte finns några pengar från honom i restaurangen och jag vägrade att bara låta honom gå. Jag rycker då tag i hans arm för att hejda honom för att gå, vilket gör honom väldigt hispig och nervös. Han försöker ta sig ifrån mitt "grepp" (mitt grepp var absolut inte våldsamt på något sätt) men jag låter honom inte komma ur det. Några gäster från restaurangen går ut (men hjälper mig inte?!)och medans dörren är öppen försöker jag skrika efter någon av mina kollegor för att få hjälp, ingen vet att jag är borta och ingen hörde mig heller. Shit tänkte jag, jag står här nu och håller fast en medelåldersman och jag kommer absolut inte kunna få in honom själv i restaurangen. Som tur var gick den förbi en kille som märkte att jag hade det lite jobbigt, han hade hört vad jag sagt till mannen så han blockade mannen och sa - Har inte du betelat? Varpå mannen får fram ett - neejoo. Killen fortsatte - Ja då får du gå in här då, och pekade på dörren. Och då gjorde han det. Haha, där har jag stått och dragit i hans ärm ett bra tag och så kommer det en kille som ber han gå in och så gör han det. Komiskt.

Han sätter sig utan protest vid det bord han tidigare suttit vid. Jag full av adrenalin ropar på en kollega att hämta arbetsledaren. Ingen kommer. Jag springer fort in till köket och ropar efter hjälp. Mannen skulle lätt ha hunnit springa ut igen om jag inte skyndade mig. Arbetsledaren kom, efter mycket bullshit från mannen ringer hon väktarna som i sin tur ringer polisen. Så efter lite skakiga fingrar, polisförhör och lite övertid fick jag tillslut åka hem.